Hur allt började.......

Ska vi verkligen våga köpa en tomt?

Vårt förra hus var ett 70 tals hus på 180 kvadrat i ett villaområde. Vi flyttade dit 2013, vårt första gemensamma hem. Ett underbart hus på alla sätt, totalrenoverat och med en härlig pool och underbart poolområde/trädgård. Lugnt o fridfullt men ändå nära till allt, skola, idrottsplats, affärer, centrum. Men vi hade börjat fundera på och känna att det var lite onödigt stort, de stora killarna flyttat hemifrån, bara ett barn boendes kvar hemma, och alltid något att fixa, som det är i ett 70 tals hus. Jag älskar ju att surfa omkring på Hemnet och vi var på några visningar på mindre hus men inget som vi fastnade för.

Under alla år som fotbollsmamma har jag tillbringat, och tillbringar, mycket tid på idrottsplatsen i Höllviken, och runt den. Precis bakom ligger en mölla med ett gammalt boningshus och bredvid det finns ett område med tre andra hus, som ligger med utsikt över vidsträckta åkrar, ängar och gårdar. Där har jag alltid velat bo, men aldrig blir något till salu.

Drömmer om att  bo på landet egentligen men det vill ingen annan i familjen så detta vore ett perfekt alternativ, på landet men ändå inte.

En morgon tidig sommar förra året, på min vanliga promenad, upptäcker jag plötsligt en Till Salu skylt bredvid ett av husen och inser att det faktiskt är en tomt som är till salu, hörntomten, precis ut mot åkrarna. Dagen efter ligger den ute på Hemnet också.  En dröm om att få bygga ett eget hus har ju alltid funnits, men skulle det att gå? Klarar vi det? Vad säger banken?    

Började prata om det hemma, vägde för och nackdelar, pratade med min föräldrar som själv byggde mitt barndomshem på 70 talet, men sedan stannade diskussionen av lite, vi har ju ändå det bra här, härligt med poolen och fint hus, vi har ju renoverat mycket, trivs bra.......

Under tiden vi pratade och velade kom det ett bud, då ringde jag till mäklaren och pratade med honom. Han sa att det budet kommer säljaren aldrig acceptera, vill ni titta på tomten kanske? Klart vi ville! Sedan drog allt igång, vi pratade med banker,  med vår mäklare som vi sedan långt tillbaks haft en överenskommelse med att han skulle sälja vårt hus när det blir dags, med kommunen om tomt och tomtmark, pratade för och nackdelar, räknade fram o tillbaka och helt plötsligt var allt ok och i september, med fjärilar i magen, lade vi ett bud:) 

Det fanns ju ett bud sedan tidigare, men den budgivaren valde att kliva av i det läget. Kom också till en ny familj som tittade på tomten, men de fick inte ok med banken och lade aldrig något bud. När vi trodde att allt var klart och  väntade på datum för att skriva tomten dök det helt plötsligt upp ännu  en ny intressent som meddelade mäklaren att de ville lägga ett bud, att de skulle göra detta under kvällen och att de ville göra detta som ett dolt bud. Åh vilken besvikelse....när man kommit så långt och väntat länge vill man ju bara stänga affären. Den här intressenten drog ut på tiden och kom med diverse konstiga undanflykter och ursäkter  till varför budet aldrig kom och till slut tröttnade både säljare och mäklare och efter nästan en veckas berg o dalbana känslomässigt  fick vi beskedet att tomten var vår! Vilken glädje! 

Sedan körde allt igång, försäljning av vårt fina hus, vilket gick på mindre än 14 dagar, kontakt med kommunen, nybyggnadskarta, möten med olika husleverantörer, vilket inte blev så svårt val då vi redan sedan tidigare haft kontakt med Myresjöhus och har stort förtroende för dem och säljare Håkan Thunberg i Malmö. Kontraktet på tomten skrevs och redan under julledigheten fick vi klart med vårt bygglov, rekord i Vellinge Kommun - tre veckor:)  

Ibland måste man bara våga och följa hjärtat❤️