Från ett hus till ett annat

Hösten 1999 köpte vi det här lilla fina huset. Då såg det inte ut så här, vi har bytt färg och byggt en altan. Det har varit vårt andningshål.

2002 började vi drömma om att bygga nytt hus och flytta ut permanent. Det fanns en planerad dragning av vatten/avlopp som kommunen diskuterat ett antal år. 13/6 -02 höll Sydkraft ett möte i Folkets hus i Skärblacka, där det informerades om att både reningsverket och vattenverk i Skärblacka ska läggas ner. På mötet var Länsstyrelsen, Miljö-och Hälsoskyddsnämnden representerade. Från vårt område så var det fem stycken som representerade styrelsen .I september 2002 tog Sydkraft beslutet om att lägga ner både renings-och vattenverket i Skärblacka. Kommunens avloppsvatten ska istället ledas in till Slottshagens reningsverk i Norrköping. Samtidigt ska dricksvatten ledas från Borgs vattenverk till Skärblacka. Bakgrunden till beslutet var bland annat miljömässig.I och med detta så fanns möjligheter att ansluta fastigheter som inte var med i det kommunala ledningsnäte.Ett av dem var vårat sommarstugeområde Odensåker.Hösten 2015 kom arbetet i alla fall igång med grävande och vi tittade mer allvarligt på olika hystyper och fastnade för Myresjöhus "Lilla Herrgården".Efter att vi i februari 2016 flyttat från vårt radhus som vi bott i 35 år och våra barn vuxit upp i och flyttat från så bor vi nu inne i city, i väntan på att vårt hus ska bli klart.Bo i city har sin charm. Det är fint med vattnet. Man slås av hur liten sta'n är. Gå genom city från en sida till en annan är inte långt. Under hösten så har vi tömt vårt lilla sommarhus. Etiopienhjälpen har fått det de ville ha, vi har sparat en del som vi tror att vi kommer ha användning för och returpunkten har fått det som blev över.

Vi hade många träd på tomten som inte kunde vara kvar så de har fällts. Då kände vi att nu händer det något. Det är inte bara prat. Onsdag i vecka 46 var vi på byggstartsmöte. När vi kom ut till huset på söndagen samma vecka stod en grävare där och några av rötterna från träden var uppdragna.

Vi har en granne som bor mittemot oss och hon är snäll och dokumenterar åt oss så vi får följa arbetet eftersom vi inte kan vara på plats.Vecka 47 visste vi att huset skulle rivas, men det kändes ändå konstigt när jag fick se dessa bilder.

Vår fotograferande grannes barnbarn var med och tittade på rivningen. Ett av barnbarnet kommenterade rivningen så här: Härligt att höra barns funderingar.Det är en spännande resa vi har framför oss.