Simma lugnt

De senaste dagarna har tagit på krafterna. Syndafloden drog in över Malmö i söndags morse. Inte på 200 år har det regnat så mycket under så kort tid.

Första chocken kom när Siri skulle ut på morgonpromenade. Regnet stod fortfarande som spö i backen. Det blev en rekordsnabb tur. Ut genom porten. Ett kallt bad utanför dörren. Snabbt över gatan. Kissade på gräsmattan och sedan full fart in i lägenheten igen. Siri älskar att simma i Vitemölle hamn, men att både få en kall dusch och ett lika svalt bad på morgonkvisten, nä det är inget som min golden gillar. Och jag förstod henne, för mina låga gummiskor gjorde inte så mycket nytta. Ett rejält fotbad fick även jag.

Till min fasa upptäkte jag att även min bil badade, där den stod på gatan precis utanför porten. Snabbt in och hämta bilnycklarna och flytta min Toyota Yaris till en lite högre och torrare parkeringsficka. Räddad i sista minuten, tack och lov.

Med viss vånda gav jag mig ner till vårt källarförråd för att hämta gummistövlar. Vatten, vatten, vatten. Fortsatte till tvättstugan, eftersom jag hade en tvättid på morgonen. Vatten, vatten, vatten även där. Det var bara att flytta tvättiden några dagar framåt.

Resten av söndagen använde jag och min man till att ta upp saker till lägenheten för att torka dem och även för att rädda en del, som skulle kunna bli förstört om vattnet steg ännu mer. En hel del av sakerna var grejer som jag ska sälja på kommande lördags Sloppis. Det är en mycket välbesökt loppmarknad här i Slottstaden, som går av stapeln längst Regemntsgatans lindallé. Håller tummarna för fint väder på lördag. I varje fall inte mer regn.

Dagen efter rensade jag bort en hel del saker, som fick bege sig ut på sin sista resa, närmare bestämt mot tippen. Vår vaktmästare kom med släp, för att hjälpa oss att få undan allt som blivit förstört. Strömmen försvann några timmar under söndagen, men när den kom tillbaka sattes pumpar igång. När vattnet väl var borta var det dags för fläktar. De surrar fortfarande på och den varma luften torkar upp mer och mer av fukten.

Det har heller inte varit någon enkel match att ta sig till jobbet den här veckan. Vattenfylda vägar och viadukter har gjort det omöjligt för mig att köra där jag brukar. Jag har faktiskt upptäkt nya industriområden i stan, som jag aldrig har sett innan, trots att jag har bott här sedan 1973. Inget ont som inte för något gott med sig. Fast jag tvivlar på att jag skulle hitta dit igen på egen hand, då jag denna gången hade sällskap av otaliga olycksbröder och systrar i långa långa bilköer.

Vad det ska bli skönt att bli pensionärer på Vitemölla. Inget jobb som vi måste ta oss till i ur och skur och ingen källare under vår lilla herrgård. Nä, då ska vi bara simma lugnt och ta dagen som den kommer.

Längtar, längtar längtar så!!!!