Charterpremiär, TV och efterrätt
1951 får svenskarna en tredje semestervecka. Många tillbringar den i sommarstugan, men de som vill lyxa till det kan snart även åka på charterresa till det exotiska Mallorca. Några år senare är det dags för de första officiella tv-sändningarna, bland annat i form av den amerikanska komediserien I Love Lucy. När allt fler kvinnor kommer ut i arbetslivet blir det mindre tid till matlagning. Men söndagsmiddagarna är heliga och efterrätten är jätteviktig. Det är förresten inte ovanligt att avsluta både lunch och middag med något sött.
Större villor & en öppning i planlösningen
Med det stabiliserade världsläget och en växande ekonomi ville vi bygga större. Men enplanshus med källare var fortfarande det mest populära valet. Uteplatserna flyttar också allt oftare ner på markplan för att öka kontakten med trädgården. De flesta hus hade ett långsmalt barkök som delade av kök och matplats. Anar vi en föregångare till dagens öppna planlösningar?
Lars Bryde och ökad prefabricering
Under 1950-talet skapade den erkända SAR-arkitekten Lars Bryde en serie av fyra helt nya Myresjöhus. Husen i Bryde-serien blev kända för sina välplanerade köks, och de blev även starten på en ökad förtillverkning. Rörinstallationen var koncentrerad till en våtzon där man för första gången använde sig av ett förtillverkat våtblock. Exempel på tekniska nyheter var den specialkonstruerade värmepannan och den monteringsfärdiga tubskorstenen av gjutjärn. Vid den här tiden byggde Myresjöhus omkring 350 hus om året.
Miljonprogram, pulversoppa och raketost
Under 1960-talet blomstrar ekonomin. Många vill bo större, och det är en omfattande brist på bostäder i Sverige. Riksdagens lösning blev det så kallade Miljonprogrammet, där en miljon bostäder skulle byggas för att lösa den akuta krisen. I våra kök blir hel- och halvfabrikat på modet. Matlagning ska gå undan. Soppor och såser görs på pulver och Raketost, en mjukost i ett papprör som knuffas upp och skivas med ett tillhörande snöre, är en stor favorit på frukostbordet.
Låg profil och en social nymodighet
Inom arkitekturen var ledorden fyrkantigt och enkelt, gärna med platta papptak. Låga hus var lika med snygga hus och stora fönster utan spröjs var toppen. Fasaderna var i tegel, trä eller en kombination av båda materialen. När garagen flyttar ur källaren – då flyttar gillestugan in. Tänk heltäckningsmatta på golvet, furupanel på väggarna och små källarfönster. Kanske en öppen spis i tegel, kanske en bar och med stor sannolikhet en tv. Som gjort för mys för familjens ungdomar. Eller, som Mark Isitt säger, en plats där man hånglar.
Nytt byggsystem och ny entré
På Myresjöhus byggdes det för fullt. Det ledde till fler lokaler, ny utrustning och ett nytt byggsystem. Första huset i det nya byggsystemet presenterades 1961 och var ritat av Kjell Lernestål och Ulla-Brita Brandt. Huset kallades Typ 6 och var det första huset med försänkt entré, en populär lösning som vi var först med att presentera.
Spiondrama i fabriken
I Myresjötrakten har det alltid funnits gott om torv och redan på 1930-talet klurade Myresjöhus grundare Albert Johansson på att isolera ytterväggar med torv. Nu vaknar idén på nytt, och efter lovande tester byggs 1951 en fabrik för tillverkning av torvfiberplattor. Produkten döps till Myrboard, och även om utvecklingen knappast går spikrakt framåt väcker den stort intresse. Kanske lite för stort… Dagspressen rapporterar om såväl skenanställningar som inbrott i fabriken, under rubriker som: ”Spioneridrama i Myresjö-fabrik”. Tyvärr blev Myrboard ingen succé, och efter ett par år lades tillverkningen ner.
Arkitekturens Ingvar Kamprad
Att rita hus som ska byggas i en husfabrik innebär att arkitekten får begränsade möjligheter att ”sväva ut”, eftersom huset måste passa in i byggsystemet. Det här var Kjell Lernestål expert på. Under åren på Myresjöhus hann han vinna såväl hustävlingar som ett stort erkännande inom branschen.
”Kjells yrkesskicklighet gav Myresjöhus massor av användbara och nytänkta styckevillor, nu bebodda av tiotusentals svenskar – en arkitekturens Ingvar Kamprad.”
Lennart Arnstad, bostadsjournalist, Sveriges Arkitekter 2003[
