Bygga hus är inte bara roligt

Några månader efter att vi köpte tomten fick vi ett problem som har skapat så mycket ångest och negativ energi att vi inte orkat skriva eller knappt prata om det tidigare. Men nu ska vi berätta en del av det.

Vi ska bygga i ett område som inte är detaljplanerat. Det innebär bland annat att vi, tillsammans med våra grannar, har ansvar för vägen som leder fram till huset. När vi köpte tomten fick vi veta att vi hade en del i en gemensamhetsanläggning. Inga konstigheter egentligen..tills det några månader senare kom fram att vägen inte var slutförd enligt krav och att någon hade anmält den. 

Så efter några månader fick vi alltså information om att gemensamhetsanläggningen riskerade att bli upplöst och då skulle vi istället behöva skriva avtalsservitut med vägens markägare. Och eftersom de lurat de tre första avstyckade tomterna att de skulle fixa vägen var det inte några människor vi ville vara beroende av.

Från början var det så att markägaren skulle fixa vägen, men om de inte gjorde det föll ansvaret över på gemensamhetsanläggningen som då hade två år på sig (detta skedde innan vi köpte tomten men det framgick inte att vägen inte var färdigställd). Så där stod vi plötsligt med ett delat ansvar om att fixa i ordning en väg. För vi lyckades behålla gemensamhetsanläggningen med löftet om att vi skulle fixa vägen (fast de två åren hade gått), något som alla grannar var överens om var det bästa. 

Så Mathias och en blivande granne tog på sig ansvaret att ta in offerter och kolla vad som behövde göras. Och oj, vilken chock. "Hur dyrt kan det bli av fixa en liten grusväg?" tänker man. Svaret är dyrt. Riktigt dyrt. Särskilt när flera grannar senare vägrar betala när de inser vad det kostar.. En granne föreslog vid ett tillfälle att vi istället skulle gräva dike, lägga dräneringsrör och fixa till vägen själva (om någon av grannarna hade någon som helst kunskap om dränering och diken? Nope 😅). 

Mathias och den andra engagerade grannen spenderade därför både dagar och kvällar på att pressa ned priset och hitta billigare sätt. Men trots att vi lyckats göra det så billigt det bara går (för i slutändan är det ändå så att vissa saker måste göras och ingen vill ju göra det gratis) så vill en del grannar inte betala. 

Hur slutar det då? Jo, med att fyra av tomterna (oss inkluderat) betalar stora summor för tomterna som inte vill betala (de betalar en liten summa dock, men inte hela sin del). Nu tänker du kanske att vi är dumma som låter dem komma undan med det och det förstår jag. Det känns riktigt surt att betala för någon annan och på grund av det tvingas välja bort saker i huset. Men om vi hade väntat så hade antingen gemensamhetsanläggningen blivit upplöst på riktigt eller så hade det blivit dubbelt så dyrt om vi skulle fixat vägen längre fram. Så hur vi än gjorde "förlorade" vi. 

Men vi försöker faktiskt ändå tänka att grannarna som inte betalar förlorar mer. Inte pengar, men något annat. För vi är hellre lite fattigare och människor som tar sitt ansvar. Vem vill vara den människan som folk suckar åt så fort de hör ens namn liksom? Inte vi iallafall 🤷‍♀️  

En till anledning till att vi betalade var faktiskt vår egna hälsa. Allt arbete med att ringa runt, läsa på, räkna, diskutera med (oresonliga) grannar och så vidare tog så mycket energi att vi började må dåligt av det. Och då landade vi i att det är bättre att komma vidare och kunna lägga det bakom sig än att fortsätta kämpa för något som antagligen aldrig skulle ha ett vettigt slut. 

Hitta oss på Instagram: @edelmalms