Idag har vi varit på Vitemölla och hälsat på vår herrgård tillsammans med Göran och hans båda pojkar. Siri var också med. Det var första gången som hon fick se vårt blivande hem. Hon såg så nöjd och glad ut och sprang runt och nosade i alla rummen.Anledningen till besöket var att vi skulle prata med Göran om hur vi skulle göra utsikten bättre från tvättstugefönstret....
det vill säga att bli av med denna stora hög av sand och rötter och även bli av med ..
..... ett stort betongrör som fanns gömd under vårt gamla hus. Det var någon slags avloppsbrunn eller något liknande. I vilket fall är det inget som vi hade tänkt att ha i vår trädgård. Även gamla tallstockar och trämöbler är mogna för att bege sig till Måsalyckan, vår soptipp vid St Olof.Vi behöver också ha hjälp med att få schaktat framför huset mot trädgårdssidan och därefter få byggt ett trädäck. Vidare behöver vi ha hjälp med att göra en stödmur mot grannens häck och vår lillstuga. Många olika saker som olika personer är kunniga i att utföra. Tänk, en sådan tur att Göran står vid vår sida, beredd att hålla i allt. Här på landet känner folk varandra väl och kontaktnät knyts, där alla hjälps åt med det som de är bra på. Kan inte annat än tacka de högre makterna för att vi har en byggentreprenör som Göran Stenzel.Tilläggas bör, att han också är klar med alla innerväggarna, som nu bara väntar på elektrikern och VVS-killen. Nästa vecka blir huset också av med sin byggställning och panelen till husknutarna ska komma på. Så härligt! Då kan man se hela huset stå där i sin glans. Det ska bli så roligt.Annars är det Degeberga som är Görans arbetsplats ett tag framöver. I onsdags anlände ett exemplar dit av Myresjöhus stora herrgård. Tyvärr hade de inte sådan tur med vädret som vi. Regnet öste ner. Huset ska inte bli en privatbostad utan en Montessoriförskola. Tycker jag låter som en bra idé. En verkligt hemtrevlig miljö.När vi vinkat av Göran och hans pojkar, begav vi oss ut på promenad nere vid havet. I ryggsäcken fanns kaffe, baguette och årets första lussekatter. Solen sken och det var helt vindstilla. Så underbart! Siri var överlycklig!
Hon rusade ut i vattnet och simmade på som om vattnet var hur skönt som helst. Tror att det var ganska kallt, men visst ser det skönt ut?
I april blir Siri 9 år. Något som märks när vi är ute och går i stan. Men här där hon nästan alltid kan gå lös, är hon som en unghund igen.
Hoppas att hon blir riktigt gammal och får många lyckliga år på Vitemölla. Vad är gatorna och parkerna i stan mot denna underbara miljö som Vitemölla och Österlen har att bjuda på?
Vi pausade på ett av forten som finns kvar från andra världskriget längst kustremsan. Kaffet med tillbehör smakade gott. Märkligt, men ofta smakar mat som bäst när man är utomhus en vacker dag som denna.
När vi åter närmade oss vår herrgård och därmed bilen förstod Siri att det var dags för hemresa. Hon, precis som vi längtar efter den dag då hemma är här på Vitemölla. Några månader till sen......
